Naturprogrammet Yellowstone i SVT, berättar en fascinerande historia om hur fauna och flora tillsammans med årstidernas växlingar hjälper varandra att bygga och förvalta ett fantastiskt landskap - världens äldsta nationalpark i Klippiga bergen i USA.
Efter att ha varit helt utrotad befolkas det 8000 kvadratkilometer stora vildmarksområdet återigen av vargen, trots att den är lika avskydd och fruktad av Yellowstones ranchägare som av deras svenska motsvarigheter. Lösningen på problemet har man inte helt otippat funnit i begreppet kommunikation. Boskapsuppfödarna får ha sina djur i fred tack vare radiosändare som uppmärksammar dem när vargen kommer för nära boskapen, så att de kan gå ut och skjuta ett varningsskott som skrämmer iväg inkräktaren.
Andra föregångsländer inom djurarters bevarande, som inte brukar vara bortskämda med beröm, är de länder i Afrika, som tack vare safariturismen har lyckats behålla en hel värld av djur och växtlighet. Och samtidigt sysselsätta en massa människor.
Frågan är om vårt ofta så kloka föregångsland fullt av entusiastiska early adopters behöver bli lite mer visionärt på just det här området? Och inte minst konsekvensanalysera, planera, informera och kommunicera lite mer. Eller ska vi nöja oss med vaga argument och ett agerande som verkar lika genomtänkt som vilda västern?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar