Om att skilja på sak och person

Tänk om alla företag skulle ta ställning i sina medarbetares privatliv? Och uttala sig offentligt om sina åsikter? ”Anna är en bra yrkesperson men vi anser att hon har valt hel fel färg på sin halltapet...”

Dagens Media och Resumé vill att Jonas Bergströms arbetsgivare, advokatbyrån Vinge, ska uttala sig om hur hans privatliv påverkar företaget. Företagets sätt att hantera frågan är föredömligt och man kan bara hoppas att civilisationen har kommit så långt att alla företag skulle agera på samma sätt. För vilket näringsliv skulle vi få om alla yrkespersoner skulle bedömas utifrån sitt privatliv? Jan Stenbeck hade diskvalificerat sig direkt. Och han är bara ett exempel.

Jag hade en intressant dialog om en tv-journalist en gång som såg ut så här:
Jag: - Vad tycker du om tv-journalisten x?
Han: - Hon är urdålig.
Jag: - Varför tycker du det?
Han: - Hon pussades med en kille på Spy Bar medan hon fortfarande var ihop med sin ex.
?

Om det var okej för tv-journalistens partner att hon pussade andra framgick aldrig av historien. Eftersom jag valde att avsluta dialogen vid den här punkten fick jag heller aldrig veta vad han tyckte om tv-journalisten i sin yrkesroll.

Det finns många duktiga yrkespersoner i näringslivet som borde få ha sina privatliv ifred. Lars Adaktusson tycker jag är en skicklig journalist. Vem han pussar när han går hem från jobbet har jag varken intresse eller nytta av att känna till.